kom hem och fick ett mess från Tobie att han skulle äta borta och genast bävade jag för att laga mat enbart till mig själv. Tar en snabb titt i frysen om det finns något färdiglagat men gick bet, inte en fryslåda i sikte så jag planerar en standardmåltid med tonfisk och makaroner. Öppnar kylen för att ta fram juicen och vad skådar mitt norra öga (höger i detta fallet)? En ensam bit 3cm tjock marmorerad biff som blivit över sedan helgen! Snabbt på med ugnen och in med lite klyftpotatis, fram med den kalla bean (Koster fiskarn's) och på med grillen. Efter 20 min sitter jag och äter en så grym, lagom blodig, otroligt mör, välkryddad med bara salt och peppar, perfekt grillad köttbit. Ibland är det så gott så att man inte vill svälja utan bara sitter och suger på köttet och önskar att den inte var så lätttuggad. Mmmm! Vart en hel del bea kvar på talriken efteråt som jag åt upp med sked, men det sabbade hela efterupplevelsen med köttsmak som skulle ha stannat kvar i munhålan i minst en halvtimme. Dåligt!
Kobe beef is considered the most exclusive beef in the world. Technically speaking, there's no such thing as Kobe beef, it is merely the shipping point for beef from elsewhere in Japan. What is called "Kobe beef" comes from the ancient province of Tajima, now named Hyogo Prefecture, of which Kobe is the capital. Real beef connoisseurs, however, still refer to it as Tajima beef. This beef comes from an ancient stock of cattle called "kuroge Wagyu" (black haired Japanese cattle). Today they are raised on only 262 small farms, most of which pasture fewer than five cows, and the largest of which run only 10 to 15 animals. Each animal is pampered like a spoiled child. Their diets are strictly controlled and during the final fattening process, cattle are fed hefty quantities of sake and beer mash. Each animal gets a daily massage. The theory is that mellow, relaxed cows make good beef.
