mera buss

kan inte låta bli att följa upp mitt förra inlägg om bussåkning eftersom jag fortsätter testa mina teorier om busskön. På väg hem och vid bussbytet kommer jag fram till en busskö som består av 7 personer på rad. Eftersom jag tycker att det känns som kön är mer virituell än verklig, eftersom dom står med väldigt olika avståmd mellan varandra om än på en rak linje, så går jag helt sonika fram och ställer mig bakom person nummer 3. Liksom för att skapa en "skuggkö" bredvid den andra. Ingen i kön reagerar och så kommer det en tant å ställer sig bredvid mig i "skuggkön" och snart är vi 4st i "min" kö och typ 20 i den "vanliga" kön. Jag känner mig åter som den föregångare jag är.

Jaha, då kommer bussen och jag drar mig sakta närmare och liksom "smälter in" i den "vanliga" kön. Döm om min förvåning när en medelålders tjomme tränger sig och uppenbarligen tycker att jag går för långt (fast jag gått kortare eftersom han stog längre bort)!! Han vänder sig mot mig, ler lite nervöst, och jag ser att munnen rör sig men eftersom jag har mina lurar i öronen så kan jag inte höra vad han eventuellt säger. Tror att det rör sig om 3-4 ord och känner mig således nödgad att svara så jag säger -"AC/DC" (det är vad jag hör i lurarna). Han öppnar åter munnen för att säga något men kommer av sig och kliver istället på bussen, nu ler han inte längre......

En allmän åskådning ger vid handen att folk, iallafall dom som åker buss, är inte glada men blir glada så fort dom träffar någon dom känner. När dom som dom känner kliver av så blir dom sura igen. Jag känner ingen men tycker det är kul att åka buss iallafall, kanske för att det är så många avvikande vanliga människor där. Lite som att gå på Zoo!


Bilden är ett montage och har inget med ovan att göra. Om du undrar så är det en "surkaka" gjord på råg å vetemjöl. (ser lite ut som Thalin när han e sur)